Månadens böcker: April

I april läste jag färre böcker än jag brukar: fem stycken tog jag mig igenom. Mycket för att jag under halva månaden var fast i en lång och seg bok som fick mig att tappa läslusten totalt men ändå vägrade jag, dumt nog, att ge upp den så uppenbarligen hade den ju något. Låt oss gå igenom dem!

Kalmars Jägarinnor – Tove Folkesson

Månadens första bok som jag sett framemot att läsa då den utspelar sig i min hemstad, lilla Kalmar. Handlar om ett tjejgäng som går gymnasiet på skolan Stagg (där även jag gick ett år) och som vägrar leva utefter normerna. De festar hårt, bryter reglerna, sätter vänskapen framför allt och verkar både hylla och avsky varandra och sig själva samtidigt.

Kalmars Jägarinnor var en bok som jag bäst beskriver som helt okej. Jag tror jag tyckte om den mer just för att jag har en personlig koppling till alla platser som beskrivs i boken för egentligen hade jag rätt svårt för språket. Däremot gillar jag att följa tonårsdramatiken och anti-hjältar som man på ett sätt relaterar till, på ett sätt ogillar. Det kändes liksom som att man verkligen blev en del av tjejgänget i fråga. Två saker jag dock störde mig rejält på var 1. Faktafelen gällande Kalmar, typ att konditori Fiesta har stängt ned (det har bara bytt lokal) men detta är ju sådant som ingen annan än Kalmarbor uppmärksammar, 2. Att stadsdelen Norrliden beskrivs som stadens ghetto med billiga höghus. Alltså, ja, Norrliden är ett av Kalmars mer invandrartäta områden men vi har INGET ghetto i Kalmar. Långt ifrån. Och de högsta husen i Norrliden är tre våningar så det ser inte heller ut som något miljonprojekt som författaren syftar på.

Betyg: 3,5/5 📚📚📚1/2

Samtycket – Vanessa Springora

En omtalad, ny bok om trettonåriga V som under en middag med din mamma träffar G. G är cirka fyrtio år äldre och en välkänd författare i 80-talets Paris. De blir blixförälskade och inleder en intensiv kärleksaffär som accepteras, ja nästan hyllas, av omgivningen. Med tiden börjar dock V ana oråd och känna att något inte är helt rätt i relationen med G. Kan en trettonåring verkligen samtycka till ett sexuellt förhållande med en man som är 50+?

Jag hade läst väldigt mycket om den här boken, och recensionerna var i regel strålande. Tyvärr tyckte jag inte den levde upp till dem alls. Den kändes.. tom. Det är ett viktigt ämne som tas upp och det är intressant att följa Vs utveckling i tankar och känslor samtidigt som man äcklas av G, men boken fångade inte mig så som jag hade hoppats. Lärorik och intressant? Ja. En litterär upplevelse och en bok du längtar efter att fortsätta läsa? Nej.

Betyg: 2/5 📚📚

En bur av guld – Camilla Läckberg

Faye har allt: en framgångsrik och snygg man, miljoner och åter miljoner på bankkontot, en frisk och söt dotter, ett bra socialt liv.. ändå är hon inte lycklig. För sanningen är den att bakom stängda dörrar så känns hennes liv mer som ett fängelse än ett paradis och hon anar att hennes man döljer mycket för henne. Tillslut sätts hennes värld i gungning och förändringarna kommer en efter en, men alla är inte positiva, speciellt inte när hennes man står anklagad för att ha mördat deras dotter..

Jag har faktiskt medvetet undvikit att läsa Camilla Läckberg för att jag har haft fördomar om hennes författarskap, pinsamt nog. Ni kan ana att jag skäms nu när jag älskade den här boken. Den är händelserik, spännande, lättsmält och en perfekt bok att underhålla sig med när man vill ha ett mysterium men ändå inte gräva ned sig i något mörkt och deppigt. Dessutom är det mycket fokus på kvinnlig power och konsten att ta makten över sitt liv vilket är inspirerande. Får ändå säga att det är den bästa boken jag läste den här månaden!

Betyg: 4/5 📚📚📚📚

Vingar av silver

Uppföljaren till En bur av guld. Här får vi följa Faye igen när hon flytt Stockholm till Italien för att gömma sig och sina hemligheter från sin exman Jack och myndigheterna. Plötslig upptäcker hon dock att någon försöker köpa upp hennes företag bakom hennes rygg och hon tvingas tillbaka till Stockholm för att rädda det men där väntar fler faror än hon räknat med..

En bok i samma stil som sin föregångare. Absolut spännande och underhållande men där En bur av guld hade en handling som fångade in en så saknar Vingar av silver det. Det blir liksom en klassisk uppföljare som du läser för att du har ett band till karaktärerna, inte för att själva boken är så intressant. Den saknar egentlig mening. Det ska dock sägas att den inte är dålig, nej Läckberg kan sin grej med att skriva, men det finns utrymme för potential och det känns som den skrevs lite i all hast?

Betyg: 3/5 📚📚📚

Testamente – Nina Wähä

En tegelsten om en finsk familj med två föräldrar och tolv barn där alla är speciella, eller konstiga kanske man ska säga, på sitt egna sätt. Äldsta systern Annie flydde kaoset för många år sen men tvingas nu återvända för att lösa familjenangelägenheter och det som började som småsaker hotar att riva upp hela familjen. Men det kanske är för det bästa? Ja, det beror på vem du frågar med fjorton starka viljor i samma hus.

Först fascinerades jag av Testamente som är som inget annat jag läst. Dess styrka ligger i de starka personporträtten av syskonen som alla är unika och väldigt målande. Sen blev jag uttråkad. För det känns som att boken bara går i cirklar under 800 sidor. Den bygger upp en väldigt långsam spänning inför något som inte händer förrän de sista sidorna och då har man redan blivit så mätt på historien att man inte ens läser noga längre. Dessutom lever händelsen det byggs upp för inte ens upp till förväntningarna utan är en riktigt besvikelse enligt mig. Vad som utlovades vara ett komplext familjedrama mysterier och underhållning blir en dryg historia om samma sak sett ur fjorton olika perspektiv.

Betyg: 2/5 📚📚

I april var det alltså ingen bok som verkligen gav mig en WOW-känsla även om jag tyckte En bur av guld var bra. Dock tror jag den kan ha fått sin 4:a lite på grund av att resterande böcker inte var särskilt bra alls vilket höjde den ytterligare. Jag har mer hopp inför maj: idag började jag läsa månadens andra bok vilket är Ett litet liv, en bok jag hört SÅ mycket om och framför allt då att den krossar ens hjärta. Ska bli spännande att se hur den påverkar mig känslomässigt!

Recension: Produkter från Budgie

Budgie är ett relativt nytt märke med produkter för både hud & hår. Jag har hört många positiva ord om det så när det var rea på Kicks för några månader sen tog jag tillfället i akt och slog till på ett par produkter!

Sweet dreams melting mango butter nourishing sleeping Face mask.

En närande och mjukgörande nattmask med jordens längsta namn. Innehåller mangosmör som är rikt på fettsyror vilket gör huden mjukare och ger den näring, samt gurkextrakt som återfuktar. Vegansk.

Jag tycker det är en mysig mask. Inte den mest återfuktande jag testat men den är däremot verkligen mjukgörande och lugnande. Som en kopp te för ansiktet ungefär. Konsistensen är lite vaxartad vilket kan göra den svår att smörja in på ett fuktigt ansikte, brukar därför vänta en stund mellan mina andra steg i rutinen och den här masken. Det enda riktigt negativa med denna nattmask är doften: den doftar som en blandning av trolldeg och väldigt konstgjord mango. Som tur är så är doften inte så stark att du känner av den när du applicerat masken i ansiktet!

Betyg: 3/5 🧴🧴🧴🧴

The apple cider scrub for a healthy head of hair

En exfoliering för hårbotten som innehåller både äppelcidervinäger och små korn för att rensa bort produktrester och smuts i håret. Kan jämföras med ett djuprengörande schampo och ska även användas på samma sätt: produkten ersätter schampo 1-2 gånger i veckan för att verkligen rengöra håret på djupet då många produkter, framför allt torrschampo, tenderar att sitta kvar efter en tvätt med vanligt schampo. Används i blött hår genom att man tar önskad mängd och masserar in i hårbotten och längderna för att sedan skölja ut som vanligt och följa upp med balsam.

Den här skrubben är en holy grail-produkt för mig numera. Jag älskar hur extremt rent håret blir efter användning, och jag tycker även min hårbotten mår bättre efter kontinuerlig användning. De små minuspoängen produkten får är att det kan krävas rätt mycket produkt för att få det jämt fördelat i håret då den är rätt tjock i konsistensen och inte löddrar så bra. Håret känns också väldigt torrt efteråt, men det är ju att förvänta av djuprengöring, så jag rekommenderar att använda ett återfuktande balsam eller hårinpackning. Många har undrat gällande kornen, om det inte är svårt att få ut dem ur håret? Och nej, jag har inte märkt av det alls! Jag tycker i slutändan att det är en toppenprodukt som gör vad den utlovar och djuprengör för en billig peng.

Betyg: 4,5/5 🧴🧴🧴🧴1/2

Hay Clay deep cleansing Face mask

En djuprengörande lermask med kaolinlera. Leran ska dra ut orenheter, balansera huden, absorbera överskott av olja och rengöra porerna. Den appliceras på ren hud i ca 15 minuter innan den skölja av med vatten. Kan användas 2 gånger i veckan då den är rätt mild mot huden. Vegansk.

En produkt jag först tyckte om, för det var nämligen länge sen jag använde klassiska lermasker. När jag sedan började testa andra så tappade jag min förtjusning. För Hey Clay utlovar en jäkla massa men levererar inte på samma nivå. Absolut, huden känns renare och mindre oljig men mina porer och orenheter är kvar där de alltid varit. Dessutom torkar den in helt i ansiktet vilket jag inte tycker om när lermasker gör: det har nämligen en uttorkande effekt på huden. Jag föredrar de som inte torkar in och därmed inte gör min yttorra hud ännu torrare. Hey Clay ska dock få pluspoäng för att den känns skön på huden i sin krämiga, lite kylande formula och för att den är väldigt dryg! Jag tror den kan passa en känslig hud som inte är torr väldigt bra eller fungera på den som mest vill rengöra och inte har specifika orenheter att arbeta på.

Betyg: 2/5 🧴🧴

Det här är alltså de tre produkterna jag provat från Budgie och jag är riktigt nöjd med två av dem! Ser framemot att testa fler, speciellt deras nya glowserum. ✨

Realityveckan som gått

Jag tänkte börja med en ny grej här i bloggen och det är att varje vecka diskutera avsnitten som sänts av Paradise Hotel, Gift vid första ögonkastet och Big Brother så jag följer alla tre slaviskt, hehe. Kommentera gärna och berätta vad du tycker, om du håller med eller inte, osv osv!

Paradise Hotel säsong 14 avsnitt 7-9

Först måste jag ta upp att jag har SÅ svårt för nya formatet med parceremoni var fjärde avsnitt och 30min långa avsnitt? Det var perfekt med parceremoni varje onsdag, ny deltagare på måndagar, pandoras på tisdagar och 40 minuters avsnitt.. Ändra inte på ett vinnande koncept liksom. Denna vecka började i alla fall med parceremoni där Dennis fick lämna genom Theos många försök att hindra honom att ställa sig vid alla som kunde tänkas behålla honom och trots Moas försök att få ut Andy. Tyckte genuint synd om henne för Andy verkar vara så påfrestande som partner ibland när han ständigt ska bestämma och avbryta henne (annars gillar jag honom dock). I vanlig ordning överreagerade vissa av deltagarna (host Tilda) när någon fick lämna liksom snälla ni har känt varandra i en vecka? Veckans största händelse var dock att NICLAS kom in, utklädd till rådjur?! Gud som jag skrattade när han stod där helt stel. Och förresten ja, den Niclas. Tvinga-sig-på-Josie och Billie-Max Niclas. Att de ens tar med honom igen är faktiskt helt sjukt? Niclas valde Tilda och Bettina som potentiella partners och försatte därmed Theo och Zacke i riskzonen för att åka ut men ingen tänkte mer på det för nu var det ju dags för ✨FEST✨. Niclas gav allt på dansgolvet framför den stackars traumatiserade bartendern (återigen, magont av skratt) och helvetet bröt loss mellan Lisa, Bettina och Theo. Tror ni det räcker nu eller behöver Bettina skrika det en gång till? Tycker båda överdrev och kunde visat varandra mer respekt och förståelse samt lagt sin ilska mer på Theo som ändå är den som gjort mest fel egentligen. Men killen kommer ju alltid undan mer än tjejer, även om han fick lite av sin beskärda del. Dagen efter åkte Theo dessutom ut och Niclas hamnade i par med Tilda som snabbt insåg sitt misstag när han frågade en gång i minuten om hur snygg hon tycker han är, tjatar om att hon inte får snacka med andra utan honom samt lägger lite sköna kommentarer i stil med att män ska bestämma över kvinnor och att han sköter spelet medan hon bara kan sitta och se söt ut. Alltså, vem är den här människan? Han är så sjuk? Får panik på honom och vill aldrig vara i hans närhet samtidigt som han är så otroligt underhållande bara genom att vara sitt konstiga själv och jag nog aldrig skrattat lika mycket åt (inte med) en människa som honom. Och Theo, har inte han alltid extrem otur i PH? Sist blev han halvt utmobbad, halvt styrd av Marcelo & Jesper och nu när han är tillbaka för revansch och hårt spel så skickar han direkt ut allas favorit, blir svartlistad och ryker efter inte ens en vecka. Tycker nästan lite synd om honom. Annars vill jag ge plus till Tilda för hennes fantastiska skådespelartalanger med Niclas för jag hade aldrig kunnat hålla masken utan det hade varit on sight om han sa sådana saker till mig. OCH JUST DET, vi får inte glömma att Zacke BAR Bettina ner för trapporna när hon storgrät? Hahaha hur konstigt men ändå fint? Hoppas mina vänner bär mig så från nästa efterfest när jag är fylld av bakisångest. 🙂

Gift vid första ögonkastet 2021 avsnitt 7:

Johan och Susanna: Tveksam på om detta kommer att hålla. Han har gett upp precis när hon börjat kämpa. Sorgligt men bra självinsikt från Susanna gällande hennes tidigare beteende. Johan har rätt i att de inte kommer vidare och Susanna önskar önskar att de gör det men hon stannar ju upp allt och hans försök. De måste anpassa sig efter varandra. Fint när Susanna sa att hon aldrig känner sig dömd dock! Susanna säger förresten att hon alltid ser gott i människor men gjorde det inte i Johan? Men kunde relatera väldigt mycket till att hon aldrig tror att någon tycker om henne och att hon fått höra att hon är jobbig. Var hjärtskärande att höra för jag vet så väl hur ont det gör och hur svårt det är att läka. Deras djupa samtal verkade hjälpa för deras vibe blev mycket mer lekfull och nästan lite kärleksfull? Tycker Susanna borde släppa lite på reglerna kring språk för Johan säger inte så hemska saker, t.ex när han kallar henne ”min kärring” uppfattar jag det mer som ett skämtsamt och kärleksfullt smeknamn än något kränkande som man blir ledsen av. Men Susanna känns också rätt nyfrälst i feminismen och då är man alltid lite extra politisk korrekt innan man lär sig att alla fighter inte är värda att ta och att humor faktiskt måste vara tillåtet i de flesta fall.

Anton och Sofia: måste man prata om tacos HELA tiden? Det det blir så jävla tjatigt och töntigt. Anton fokuserar på fel, t.ex att Sofia sätter dricka på bordet istället för i ett skåp. Anton vägrar anpassa sig ens gällande vart en en medicinburk ska stå vilket gör honom rätt svär att leva med.. Känns som en kille som haft en mamma som låtit honom göra exakt hur han vill hela livet. Sååå stelt när de skulle prata om sex. Inte alls förvånad över att Anton inte är bekväm i att tala om sex! Inte heller föråvånad över att hans första ord att associera med sex var kärlek. Han känns verkligen som en kille som inte ligger utan starka känslor. Tur att Sofia var drivande i diskussionen och betydligt mer bekväm så det kunde smitta av sig på Anton. Tror Sofia är mer erfaren än Anton vilket gör henne mer öppensinnad.

Lars och Ellinor: Improvisationsteatern var så konstig och rolig hahaha. Stackars Ellinor var så obekväm. Noll procent förvånad att Lars är duktigt på att skådespela då det känns som att han gör det en hel del i verkligheten också. Vad läskig han var när han bara vrålade dock! Men men, hjälper det honom att äntligen öppna upp sig mer är jag all for it. Tycker ändå de är duktiga på att anpassa sig efter varandra men i hemlighet så är ingen av dem särskild nöjda över det, speciellt inte Ellinor. Det känns som att hon gör det för hon känner sig tvingad men sen blir bitter. Och att ens bli bitter för det är lite som att hon letar fel för det är verkligen ingen stor grej angående om de ska förbeställa mat på tåget eller inte. Hon tycker han kör över henne men det tycker jag är överdrivet, han försöker ju bara planera en bra resa åt de båda inte styra hela hennes liv. Tycker Lars har rätt när han säger att det är absurt att dra in känslor i en diskussion kring tåget. Sofia tycker det gör ont och hon blir osäker men hon kan inte förvänta sig att han endast ska anpassa sig efter henne hela tiden, det är inte vad feminism innebär. Lars har rätt i att Ellinor inte är så intresserad av hur han är som person utan bara vill att han ska öppna sig känslomässigt men det kanske han gör om hon lär känna honom bättre först? Detta bråket var för övrigt en av stunderna då han öppnade sig mest, ironiskt nog. Sen tycker jag han har både rätt och fel i att livet inte ska vara fokus på allvarliga ting hela tiden. Det är klart det inte är som första veckorna när allt var nytt och spännande och de inte kände varandra alls. Då kunde de ju inte störa sig på varandra och ansträngde sig mer. Nu har verkligheten kommit ikapp och den är allvarligare och man måste acceptera att man inte alltid kan ha roligt eller prata om roliga saker. Men – förstår samtidigt att han tycker det är lite väl mycket fokus på det negativa. Samtidigt kanske Ellinor upplevs mer sådan för att hon inte flyr från känslorna eller trycker undan dem på samma sätt som Lars gör? Lars föräldrar var för övrigt SÅ gulliga. 🥺🥺 Men var han tvungen att berätta för föräldrarna att de tjafsat? Hade blivit jätteirriterad på min pojkvän om han sa det till sina föräldrar första gången de träffar mig.. Det kändes också som att Lars äntligen vågade öppna upp sig på egen bevåg och känner sig ännu mer trygg med och säker på Ellinor efter att ha sett hur mycket hans föräldrar tycker om henne. Skönt för Ellinor då det är fullständigt omöjligt att bygga en hälsosam relation med någon som låst in sina känslor och kastat bort nyckeln.

Big Brother säsong 2 avsnitt 39-46

Det var skolvecka vilket var kanske det roligaste temat hittills? Alla var fantastiska som lärare men Tanja vann nog priset för sitt skådespeleri och sin outfit! Nardos blev er räddad av tittare och fick immunitet, jag blev så glad av att se hennes förvåning och glädje! Men även att se de andras förvåning när de började inse att nardos är en tittarfavorit och inte någon människor stör sig på som vissa i huset gör. Under måndagen fick Katti åka hem och jag kände inte direkt något tomrum. Såg ändå hellre att Adrian och Madde fick stanna faktiskt. Katti tillförde inte direkt något och har gjort bort sig flera gånger med dåliga ordval, häskartekniker och ilskeutbrott. Sen skedde något som enligt mig har förändrat dynamiken i gruppen totalt: tre gamla deltagare från förra årets (usla, bråkiga) säsong steg in i huset. Mergim, Julia och Victoria är tydligen riktiga deltagare tyvärr och efter vad jag ser nu när jag kollar på förra årets säsong så är Julia den enda som är någorlunda normal. Såväl Mergim som Victoria har problem med sanningen men där Mergim överdriver och är explosiv är Victoria bitter och en skitsnackare. Och ja det är tv yada yada men av det man ser så skulle jag inte vilja vara i närheten av dem. Dessutom vill de inte vara i närheten av varandra heller och började lika varandra och bråka så fort de klev in i huset. Detta drog ned stämningen totalt, tog bort fokus från originaldeltagarna och förstörde den mysiga känslan man får av årets BB-säsong. För viss kan de bråka men de löser det relativt fort genom respekt mot varandra och det finns en familjekänsla bland de flesta. Förra året var det otroligt negativ energi med pakter och rent hat, och jag vill inte att årets säsong ska förstöras på samma sätt. Hoppas Victoria åker ut snarast (Mergim har ju tyvärr immunitet..) så att dynamiken mellan deltagarna kan räddas (Julia tror jag ändå kan funka i gruppen utan att ta över). För just nu känner jag att programmet försämrades sjukt mycket av valet att ta in tre gamla deltagare..

Tittar ni på något av dessa program? I så fall: vad tycker ni om veckans avsnitt och vilka är era favoriter i programmet?

Bokrecensioner: Mars böcker

I början av varje månad skriver jag ett inlägg om föregående månads böcker jag läst. Tidigare månader finns att läsa på Instagram men nu tänker jag att jag fortsätter här! Älskar att läsa och det är något jag prioriterar och lägger väldigt mycket tid på. För mig är det kvalitetstid och en inbjudan till en helt annan värld för en stund.

Samlade verk – Lydia Sandgren

En tegelsten som handlar om förlagsägaren Martin vars fru frivilligt försvann för mer än tio år sedan. Vi får följa hans försök att finna glädje i medelålderslivet samtidig som hans dotter Rakels perspektiv berättar om hur det är att sakna sin mamma och påbörja resan för att återfinna henne. Parallellt med detta utspelar sig boken under Martins ungdomsår då han och hans bästa vän tillika konstnärssjälen Gustav är unga, dumma och fyllda av självförtroende. De studerar på universitetet, spenderar ett år i Paris och äger gatorna i Göteborg som ett äkta radarpar. Sen träffar Martin Cecilia, kvinnan som blir hans fru och som tio år senare spårlöst lämnar lägenheten en morgon utan ett ord till vare sig Martin eller barnen. Vart tog hon vägen och hur påverkade ungdomen henne och Martin?

Jag älskade den här boken. Var som att leva ett annat liv i 80-talets Göteborg, omringad av penslar, cigaretter och tummade böcker. Det är en väldigt lugn och långsam bok men den blir ändå aldrig tråkig, något få författare lyckas med. Det är nästan lite Donna Tarrt-känsla över den. Språket är lite pretto men det är meningen då konstnärs/litteraturvärlden är just det. Tillslut har man skaffat ett så starkt band till karaktärerna att man spänt vänder varje blad i hopp om att få svar kring Cecilia. Jag är liite besviken på slutet som jag tyckte inte gav alla svar jag ville ha men annars en toppbok!

Betyg: 4 av 5 📚📚📚📚

Ett år av vila och avkoppling – Ottessa Moshfegh

En annorlunda bok som inte är som något annat jag läst: huvudkaraktären har nämligen bestämt sig för att sova bort ett år. Med hjälp av en psykiatriker som frikostigt skriver ut starka sömnmediciner, hämtmat och räkningar på autogiro tänker hon att hon kan sova i 365 dagar för att sedan starta om sitt liv. Och först går det rätt så bra, hon sover 90% av dygnet och är nöjd med sin vardag. Sen börjar dock sömntabletterna fungera sämre och hon får nya, starkare utskrivna. Dessa visar sig dock inte alls få henne att somna utan istället göra henne pigg och impulsiv med noll minne av händelserna. Det försätter henne i en hel del mindre önskvärda situationer för en person som bara vill sova och hon måste komma upp med en ny plan gällande hur hon ska lyckas sova bort resterande del av året.

Jag tyckte om boken även om den kunde vara rätt mörk. Det påminner så mycket om depressioner då man bara vill sova bort allt, och jag kan tänka mig att Ett år av vila och avkoppling kan vara rätt triggande för vissa. Språket är rätt basic men historien är unik vilket gör att den fastnar hos en och blir en sådan bok man pratar om med andra. Huvudkaraktären är inte direkt en person man tycker om och det är något jag gillar: när författaren vågar göra huvudpersonen till någon med provocerande fel och brister istället för en perfekt människa. Kanske lite händelselös stundvis men ändå en bok jag rekommenderar då den är totalt unik.

Betyg: 4 av 5 📚📚📚📚

Där kräftorna sjunger – Delia Owens

Kyas familj lämnade henne som barn och hon fick uppfostra sig själv i ett skjul i träsket. Med hjälp av en jävlar anamma växte hon upp till en träskexpert som kan allt om djuren och växterna som omger henne. Tyvärr är detta något som stadens invånare inte ser utan de stöter ut henne, skämtar om henne och gör henne ökänd med hjälp av smeknamnet ”Träskflickan”. Den populäraste mannen i staden, Chase, får dock upp ögonen för Kya och i hemlighet börjar de två dejta. Men så en dag hittas Chase mördad och alla bevisar pekar mot Kya…

Det här var månadens bok i bokklubben, och en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Tyvärr blev jag lite besviken på den: den kändes liksom tom? Lite känslolös och utan djup. Beskrivningarna av omgivningarna är fantastiska, det finns flertalet bra karaktärer som man fäster sig vid och jag tycker om historien om hur en liten flicka uppfostrar sig själv i ett träsk. Ibland känns den bara lite väl overklig: Kya kan ha extrem tur i vissa fall, även på sätt som går emot logiken. Dessutom rör boken vid många viktiga ämnen, t.ex misshandel och våldtäktsförsök, men det delarna förmedlar knappt några känslor eller intryck alls. Jag som läsare känner mig inte särskilt berörd och då är jag väldigt känslig gällande att läsa om just våldtäkter. Där kräftorna sjunger är en bok som har potential att vara såå bra men som tyvärr inte lyckas nå upp till det.

Betyg: 3 av 5 📚📚📚

En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie

I en Halv gul sol får vi följa tre personer i Nigeria: tjänstepojken Ugwu, Olanna som kommer från en välbärgad familj och är sambo med Ugwus husbonde samt Richard, Olannas systers pojkvän tillika aspirerande författare. Alla tre lever de liv de är nöjda med fram tills inbördeskriget plötsligt skakar om Nigeria och deras liv. Alla tre har historier som utvecklas åt olika håll och ibland möts men de delar rädslan för fienders attacker och smärtan av att se nära & kära bli dödade. Deras liv förändras drastiskt från välbärgade till att leva på minimum och kriget förändrar inte bara Nigeria som land utan även Ugwu, Olanna och Richard som människor.

Även detta en bok jag velat läsa länge! Chimamanda skriver fantastiskt och miljöerna blir verkligen framträdande, det känns som att befinna sig i Nigeria. Personporträtten är starka med såväl känslor som bra och dåliga sidor man kan relatera till. Det är en väldigt sorglig bok att läsa, stundtals riktigt tuff. Den genomsyras av hemska händelser så som explosioner som spränger människor i småbitar, svältande barn och våldtäkter. En halv gul sol berör verkligen, och det är svårt att greppa att detta inbördeskrig faktiskt inträffat i verkligheten. Det är ju inte något man lär sig om i (den vita) skolan direkt. Hur som helst en väldigt lärorik bok om Nigeria, andra kulturer, kriget och traumatiska händelser. Det negativa jag har att säga är att den i vissa stycken känns lite långdragen och händelselös, kanske rentav småtråkig, men det vägs upp av delar där det händer desto mer och kvaliteten är i höjd med solen.

Betyg: 3,5 av 5 📚📚📚

Jag for ner till bror – Karin Smirnoff

Jana Kippo flyttar hem till sin norrländska hemstad för att hjälpa sin missbrukande bror Bror. Den lilla staden är fylld av medvetna och omedvetna minnen som fyller henne och även en hel del nya möjligheter. Jana får ett nytt jobb och verkar till och med ha funnit kärleken. Men så visar det sig att minnen inte alltid är sanningsenliga och när de kommer ut i ljuset förändras allt.

En mycket omtalad bok som jag först avskydde. Tyckte den var skriven på ett så konstigt sätt: brist på kommatecken och punkter, konstiga ordval och ingenting som berättar när det är talade ord eller tankar. Man vande sig dock fort och snart satt jag fast i den här boken mer än jag gjort i någon bok på väldigt, väldigt länge. Jag älskade den! Den är så annorlunda och man blir indragen i en helt annan värld av konstiga men fascinerande karaktärer i snötäckta omgivningar. Språket är, när man vant sig, underbart och en styrka för boken. Karaktärerna är en perfekt blandning av relaterbara och lätta att avsky. Vet inte vad mer jag ska säga förutom: läs den!!!

Betyg: 5 av 5 📚📚📚📚📚

Vi for upp med mor – Karin Smirnoff

I del två av Jana Kippo-serien lämnar Jana och Bror sin hemstad för att begrava sin mor i det lilla norrländska samhälle hon växte upp i. Det visar sig dock att byn styrs av ett starkt och väldigt konservativt religiösa samfund som snabbt slår klorna i Bror. Det är nu upp till Jana att lyckas få Bror att inse att han inte är menad att gifta sig med en okänd kvinna samtidigt som hon själv måste bena ut ifall hon vill vara med sin kärlek i hemstaden eller den nyfunne, trygga Jussi.

Även denna bok är en litterär upplevelse! Tror nästan jag tyckte om denna mer än den första? Båda är fantastiska och på samma nivå gällande hur de är skrivna men jag föredrar helt enkelt handlingen i Vi for upp med mor. Jag har ju en grej för sekter så det är väl inte helt förvånande. 😉 Men tycker att andra boken i serien bjuder på mer spänning och oväntade händelser än den första plus att man får möta flera nya, intressanta karaktärer. En bok jag rekommenderar till 100%, nej 1000%.

Betyg: 5 av 5 📚📚📚📚📚

Sen for jag hem – Karin Smirnoff

Tredje och sista boken i serien om Jana Kippo. Nu har Jana precis varit med om ett traumatiskt dödsfall av en närstående och känner sig ensam då kärleken till båda männen hon älskar har gått förlorad. Mitt i allting får hon i alla fall ett erbjudande om att ställa ut sina lerfigurer på ett galleri i Stockholm, något hon tackar ja till. Resan till huvudstaden drar upp en massa minnen till ytan för Jana som har ett mörkt förfluten i de finare delarna av staden. Hon träffar även en ny bundsförvant i form av en ung, hemlös pojke som behöver hennes hjälp och får ytterligare ett negativt besked om en person hon älskar. Hur ska hon orka ta sig igenom allt?

Sen for jag hem är den bok jag gillade minst i trilogin. Den var inte dålig, absolut inte, men höll inte riktigt lika hög kvalitet som de andra två. Det kändes som att den inte var lika nyskapande utan istället trampade runt i samma spår som sina föregångare. Detta gjorde den mindre spännande och tidvis lätt händelselös. Den hade dock sin starka moment så som delarna med Janas flashbacks. Vissa frågor vill jag ha lite mer svar på och andra saker lämnade mig lite frustrerad (man varken kan eller måste ta hand om alla, Jana!!!) men slutet band ihop historien fint. Språket är underbart i vanlig ordning och det är absolut inte en dålig bok! Det är bara svårt att slå eller ens vara jämlik med de två mästerverk som föregående böcker var. När boken var över kände jag en sorg och ett tomrum: var min läsupplevelse slut nu? Var jag också tvungen att lämna Jana Kippo för alltid? Det kändes tråkigt och ledsamt, och ingenting som jag ville göra. Drömmer om en fjärde bok!

Betyg: 4 av 5 📚📚📚📚

Allt som blir kvar – Camilla Grebe

Maria är tillfreds med sitt liv tillsammans med mannen Samir, sin son och sin bonusdottern Samira. Livet känns okomplicerat och vardagen flyter på. Tills en natt då Samira plötsligt försvinner spårlöst. Polisen kommer snabbt fram till att det handlar om mord och häktar Samir för mordet på sin dotter. Marias värld raserar och hon måste se igenom lögner och inse att hon kanske levt i en illusion om det perfekta livet.

Tyvärr den sämsta boken jag läste denna månad. Jag tycker annars om Camilla Grebes böcker men den här var tråkig, frustrerande och förutsägbar. Ingen av huvudkaraktärerna var någon man fäste sig vid utan de irriterade en snarare, konversationerna och beskrivningarna av känslor kändes banala i sina uppenbara försök att vara djupa. Dessutom kändes händelserna inte riktigt logiska, det är tveksamt om det kan fungera så i verkligheten utan att det går åt totalt motsatt håll.. Tyckte den var händelselös och tom med brist på djup och känslomässiga kopplingar. Nej, inte en bok jag rekommenderar alltså. Läs något annat av Camilla Grebe istället.

Betyg: 2 av 5 📚📚