15:26 Dået, nuet, och framtiden

De senaste dagarna har varit.. ja, hemska ärligt talat. Jag glömde ta min viktigaste medicin i fyra dagar och fylldes av en meningslöshet så stor att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Lösningen blev, som den alltid blir, att begrava mig i sängen och sova 18-20 timmar om dygnet. Sova bort de värsta smärtorna livet ger en bara genom att man är vaken och andas.

Igår fick jag i mig medicinen igen och det började sakta vända. Idag sov jag kanske till tolv, men sen dess har jag varit vaken hela dagen. Druckit kaffe, betat av några (om än de lätta och roliga) sakerna på min to do-lista, tagit en lång dusch och känt lite mindre tryck över bröstet. Men lite tryck, det finns allt kvar där över hjärtat.

För jag är trött. Trött på mig själv och mitt beteende. Någon sa att de äkta förändringarna kommer när man verkligen tröttnat på sin egna skit. Och jag tror jag är där nu.

Det senaste året har varit ett sjukt sådant, sjukare än jag velat inse eller visa. Jag har omedvetet och medvetet struntat i det som håller mig i balans för att istället välja den enkla vägen när det går, och det går nästan alltid. Bara att straffet blir de här dagarna då det känns som att livet är för tungt för att ens stiga upp ur sängen.

Jag vet så väl att jag är en människa som mår bäst av balans. Och jag har vetskapen om hur jag uppnår balansen, jag har alla redskap. Men jag använder inte dem. Jag gömmer dem i en hemlig korg och hittar på ännu en ursäkt till varför det inte fungerar. Skyller på att foten gör ont för att slippa de dagliga promenaderna. Skyller på att jag är nere eller uppåt för att äta bakverk impulsivt istället för att äta det som ger mig kraft och energi, såväl psykiskt som fysiskt. Tänker att jag inte behöver göra mina övningar från psykologen för jag förstår deras innebörd och det är ju det viktigaste ändå? Fast det är det inte. Övningarna handlar inte om att förstå dem med tankarna, utan att känna dem med kroppen. Jag ignorerar behov av sömn eller sover bort hela dagar. Låtsas som att jag inte berörs av att både min kropp och mitt sinne blir tyngre, att det inte triggar ännu fler ohälsosamma beteenden och behov hos mig. Trycker bort tårarna med en tablett eller en bakelse, låter rädslan vinna över modet när det gäller att exempelvis gå till gymmet eller söka kontakt med människor, handlar upp pengar jag borde spara för en kort dopaminkick. Lägger mer vikt vid att det ser bra ut på instagram än känns bra i mitt verkliga liv. Äter upp de elaka orden som kastas mot mig istället för att göra det svåra, det ovanliga: att se mitt värde och säga ifrån. Stannar istället för att lämna. Det var då.

Nu. Nu känner jag ilska men också sorg. Ilska mot mig själv för att jag lät det gå så långt, slösade så många månader på ett ingenting som bara bestod av tillfälliga rus följda av ångest jag tryckte bort. Sorg för att jag tappade bort mig själv, igen, i smärtan. I flyktbeteenden, i destruktivitet. För att jag tror jag inte förtjänar bättre, för att jag inte vågar tro jag klarar av något annat. Jag är trött. Så trött. Inte bara fysiskt, men psykiskt. Framför allt på obalans, när jag tidigare har kämpat så för att bygga upp en balans som gör att jag kan se mig själv i spegeln med stolthet. Trött på att välja den enklaste vägen och fly allt det svåra. Trött på att inte våga, inte tro, inte vilja bättre för mig själv. För någonstans inom mig vet jag ju ändå att jag kan mer. Jag kan uppnå det jag vill, vara den jag vill, leva så som jag inte bara vill utan även behöver. Bli någon, istället för något. Det är nuet.

Så jag tog de första stapplande stegen. Jag bestämde mig. Inte längre fly känslor – utan känna dem istället. Använda meditation och andningsövningar, använda skriften för att få utlopp för känslorna och bemästra dem istället för att gömma dem eller springa åt motsatt håll. Inte ursäkta dagliga behov – utan utföra dem. Gå promenader morgon och kväll. Sköta mediciner och kosttillskott. Vakna tidigt, somna tidigt. Ha dagar utan sociala medier, vigda åt vänner och böcker. Ha dagar för mig, endast mig. Arbeta lite dagligen, inte skjuta upp allt till sista sekund. Äta morgon lunch kväll, inte hetsäta innan jag går och lägger mig. Hålla mig till min shoppinglista och spara pengar inför mina mål. Påbörja keto-diet och att börja träna för att återigen få kroppen jag är bekväm i och som jag inte måste gömma i bylsiga tröjor och vida byxor. Fortsätta hålla mig ifrån sinnesförändrande substanser, minnas den ångest de ger mig. Våga söka kontakt med andra, om så bara via ett telefonsamtal. Våga släppa kontakten med andra, även om det gör ont så är det en vinst att slippa förminskas vid varje möte. Ha en balans där jag inte behöver ställa in viktiga möten på grund av depression och ångest, där jag vaknar på morgonen och ser med glädje på världen. Där jag kan ägna mig åt mina intressen och även kan njuta av mina lugna stunder för de är inte längre allt mina dagar består av. När de gör det förlorar de nämligen sin glans. Klara av skolan och praktik, lägga min hunger för kunskap på andra kurser bredvid, se fram emot kvällen och helgen där jag bara får vara utan måsten. Vara kreativ, vara disciplinerad, vara lycklig. Det är framtiden.

Och framtiden, den är nu. Den börjar idag. Den börjar med att sköta rutiner morgon och kväll, svälja mina mediciner och kosttillskott, lägga mig i tid och ställa klockan på 05. Den börjar med att äta en keto-middag, att meditera men också att vara närvarande i ångesten. Den börjar med att gå en promenad imorgon med en podd i öronen, att betala av räkningar, att ringa en vän för att fråga om vi kan ses på en fika. Den börjar med första steget på en lång resa som aldrig tar slut. Den börjar med att inte fly genom en sobril om jag vaknar imorgon och det gör ont, genom att ta mod till mig att gå till gymmet i helgen och att sätta undan tid för att studera. Men jag tänker ta varenda steg. Det är framtiden.

Målbilden är den här tiden. Då allt var i balans, då jag var i balans. Men nu ska jag bli ännu bättre än då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s